Recension: Gregory David Roberts: Shantaram

GD Roberts har skrivit en - till stora delar? - självbiografisk roman om sin tid i 1980-talets Bombay (Mombai): Shantaram.

Roberts anländer i bokens början till Bombay, han har flytt från ett av Australiens bäst bevakade fängelser där han avtjänade straff för väpnade rån.

Större delen av boken utspelar sig i Bombay, en stad som Roberts tar till sitt hjärta. Och vice versa. Han tillbringar större delen av 80-talet där och lever ett mångfacetterat liv. I början bosätter han sig i slummen där hans australiska första-hjälpen-paket kommer till stor nytta. Inom kort har han etablerat sig som en slags "barfotadoktor" i denna slum.

Han erhåller medicin och får hjälp av utbildade läkare - både dessa ting sker med hjälp av en av stadens lokala maffior.

Roberts liv och äventyr i Bombay är en riktig skröna, men stora delar är säkert sanna. Efter sin sejour i slummen blir han en mafioso inom en av stadens olika maffialiknande grupperingar. Här sysslar han med passförfalskningar, kreditkortditon och svart penningväxling. Just denna grupp skyr handel med tung narkotika och även så sexhandeln.

Men Robert är inte bara vilken kriminell utlänning som helst; han lär sig - förutom hindi - även den lokala dialekten, vilket gör att han respekteras i många av samhällets lager.

Boken förmedlar Bombay ur flera vinklar och så även - i förlängningen - Indien.
Och vad Indien är för Roberts, och det som attraherar honom mest, är att Indien är HJÄRTA!!

Hela samhället har en rent känslomässig grund; då Roberts blir angiven och hamnar i fängelse (och får utstå förfärande behandling) får vistelsen där ändock ett slut då fängelsedirektionen hört sig för om honom och konstaterat att han är en man med hjärta.

Shantaram är det namn han får av sin vän Prabakers mor i den by där vännen föddes och där föräldrarna fortfarande bor. Namnet betyder "en fredens man" på marahti.

Boken är på drygt 900 sidor, och huvuddelen av dessa är god läsning. Dock tror jag den hade tjänat på att kortas av något, avsnittet där Roberts följer med till Afghanistan för att slåss mot ryssarna känns litet "off". Likaledes känns en kärlekshistoria mellan huvudpersonen och en amerikanska lätt överflödigt.

Men den gav mig lukterna, smakerna och ljuden av Bombay under 80-talet. Bra så!