Recension: Ray Kluun: En sorts kärlek

Ray Kluuns bok är en - vad jag kan förstå - självbiografisk roman om en 35-årig man vars jämnåriga hustru drabbas av inflammatorisk bröstcancer med extremt dålig prognos.
Bokens manliga huvudperson - Sten - har under hela sitt äktenskap haft otaliga sexkontakter vid sidan om; han menar själv att detta beror på att han till sin natur är monofob.

Hans "vänstrande" fortsätter även efter det att hans fru - Carmen - drabbas av sin cancer.
Då Carmens sjukdom förvärras ställer hon Sten inför ett ultimatum; skilsmässa eller ett omedelbart slut på hans otrohetsaffärer.
Sten vill inte skiljas, och låter sitt pågående vänstrande övergå i ett platoniskt förhållande.

Och sjukdomen förvärras än mer, tills dess att Carmen själv bestämmer att hennes liv skall ta slut.

Ja, vad ska man säga om detta? I början av boken blev jag bara förbannad över denna känslomässigt omogne man som hela tiden måste bli sexuellt bekräftad trots att hans fru blivit svårt sjuk.
Ett evigt knullande till höger och till vänster. Och en fokusering kring förlusten av hustruns bröst; hon kommer aldrig att bli som förr etc, etc.
Bara så tröttsamt.

Men ändå ändrar boken karaktär i och med att Sten förstår att Carmen är döende. Skildringen av hennes döende är gripande; det är som om inte ens Stens ytlighet och omogenhet kan sätta sig över själva döden. Vilket inte - i och för sig - är konstigt; döden är av vikt. I jämförelse med den faller det mesta annat i livet ganska platt.
Och han gör det mesta rätt och utifrån sitt hjärta och sina känslor.
Det gör även att boken inte går att beskrivas som direkt dålig.

Berättelsen utspelar sig huvudsakligen i Amsterdam i Nederländerna, vilket för denna läsare var ett plus - de geografiska markörerna är många (liksom fotbollsmarkörerna), vilket alltid är roligt för någon som är väl bevandrad i Amsterdam.
I Nederländerna är också eutanasi legalt; och i berättelsen om Carmen kan jag inte annat än att se bara fördelar med detta.
Alla besparas mycket lidande; både den sjuka och hennes anhöriga. Livet kan avslutas med värdighet och på den sjukas villkor.

Så om något så kan denna bok läsas som en mycket tydlig partsinlaga för just eutanasi.