Bröderna Coen: No Country for Old Med

såg jag tillsammans med vänner i fredags.
Generellt sett utmärkta skådespelarprestationer, men berättelsen?

Filmen tar sin början i en knarkaffär som gått snett ute i öknen. Mängder med döda män, knark och så en portfölj med mycket, mycket pengar.
Dessa hittas av en jägare som råkar vara i närheten. Och sedan påbörjas hans flykt med nämnda pengar, en flykt undan en genuin "mördarmaskin" till man (en roll för vilken denne Oscarbelönades).

Ridån går upp för ett blodbad utan like. Filmens hit-man dödar mer eller mindre alla som kommer i hans väg, även om undanröjandet av en del personer inte längre har någon betydelse för att återfå pengarna. Dödandet blir självgenererande.

En cynisk och desillusionerad polis är hela historien på spåren, men hinner pensioneras innan han kommer till skott.

Självfallet är det bara filmens hit-man som kommer undan, om än något skadad (typiskt nog i en bilolycka).

Så varför har denna film rosats så översvallande? Har vi inte sett ett tillräckligt antal rullar med psykopatiska mördare i huvudrollen? Vi är heller inte obekanta med den amerikanska landsbygden och dess människor. Eller med luttrade poliser.

Jag anser inte att filmer måste ha någon typ av sensmoral, men berättelsen måste väl ändå ha något mer än våldsamheter och dödande?

Filmen lämnade mig obehagligt berörd - det är nog den sammanfattande kommentaren.