Chandrasekarans bok "Imperial Life in the Emerald City" handlar om USA:s närvaro och försök till administration i det ockuperade Irak, närmare bestämt i Baghdad.
Det är - i mycket - skrämmande läsning; vi är väl ganska många som har haft uppfattningen att det så kallade provisoriska koalitionsrådet inte fungerat så bra och att uppbygget av ett fungerande samhälle efter kriget inte heller har gått så bra.
Chandrasekaran bekräftar allt detta - och det med råge. I stort sett allt som skulle ha kunnat gå fel har gjort så, och mer därtill.
I den mån man haft tillgång till kompetent personal (och de har man i flera fall), lyckas man ersätta dessa med rena partigängare utan någon som helst erfarenhet. Man bygger upp system och försök därtill, utan att på något sätt ta hänsyn till den specifika situationen eller till det irakiska samhällets historia och traditioner.
Stora kontrakt - i mångmiljonklassen - ges ut till amerikanska företag och dessas prestationer är sedan under all kritik.
Efter att ha läst ett hundratal sidor blir boken nästan litet "tråkig"; det mesta blir förutsägbart. Även om ett uppdrag börjar bra (med ordentliga resurser, kvalificerad personal etc.) så vet läsaren att snart kommer allt detta att ändras till det avsevärt mycket sämre.
Det finns all anledning till att förtvivla över situationen i Irak. Den smula hopp om framtidens Irak som denna läsare tidigare hade har helt försvunnit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar